Tiden går så sjukt snabbt. Minns fortfarande dagen när han åkte som om det var igår, och nu är han redan hemma igen♥. Sinnesjukt. Känns sådär bittersweet på något vis. Så glad att han äntligen är hemma, men känns pissdåligt att han åker igen om bara 2 veckor. Tanken ligger lixom och gnager jämt.. Ångest. Blä. Va deppigt det här blev då.

Kan berätta lite om min morgon, lite roligare! Klockan 06.50 satt jag på en buss påväg mot Arlanda, och han hade ingen som helst aning om att jag skulle vänta på honom på Arlanda. Jag hade tidigare sagt att jag inte hittade någon som kunde skjutsa mig, så att jag inte kunde vara där när han anlände. Han smsade så fort han hade landat, och skrev "hoppas jag inte väcker dig nu" så jag lyckades riktigt bra med min bluff! Han blev jätteglad när jag smög fram, verkligen helt chockad. "Näää??? Näääää???". Min masterplan fungerade hehe! Känns som att vi precis hade en såndär upplevelse som man aldrig kommer glömma♥

Chillpose